Ett lättare liv

Bagerskans julkalender 2011

2011-11-29T10:20:00.001+01:00

Bagerskans julkalender 2011

2011-11-27T17:36:00.001+01:00

Alice förlossning

2011-10-29T17:10:00.001+02:00

Måndagen den 17 oktober

Dagen före den stora dagen D. Inskrivning på förlossning med massor av provtagningar och en massa väntan…! Då båda våra barn, Linnéa och Sebastian förlösts med akutsnitt så kommer detta barn förlösas med ett planerat snitt. Något som gett oss blandade känslor, skönt att slippa en långdragen och plågsam förlossning som ändå slutar med ett snitt men samtidigt lite läskigt att gå direkt till operation utan att pröva själv innan. Det är även lite tråkigt att ha ett bestämt datum då barnet kommer födas men vad gör det när det slumpats sig till att födas på vår bröllopsdag. *ler*
Den stora skillnaden mellan ett Akut och ett Planerat snitt är att man har mer tid att förbereda sig, man kan ta prover och kolla att allt är bra i lugn och ro. Denna dagen var just en sådan. Vi var på plats på förlossningen kl 10 och blev visade till ett inskrivningsrum där vi fick träffa en trevlig barnmorska som kollade CTG, blodtryck och kände efter hur bebisen låg i magen.

Mellan de olika besöken och undersökningarna var det mest en enda lång väntan och utan något att underhålla sig med än en Läkar-tidning så roade sig maken loss med vår kamera, vi har många knasiga och konstiga bilder i datorn…! *ler*

Efter ett snabbt besök av Mödrahälsovårdsöverläkare Eunice Langmo som pratat igenom snittet och dubbelkollat mina värden, lyssnat på hjärta och lungor så blev vi äntligen utsläppta från Inskrivningsrummet och det var dags för lunch.
Efter en smaklös paj nere på sjukhusets café var vi plats på förlossningen igen, denna gången fick vi dock vänta i allrummet med både tv och tidningar. Maken var så trött på att vänta att han hann somna till innan det var dags för vårt sista besök, denna gången var det dags för Narkosläkaren Konrad. Ett otroligt snabbt möte då vi redan bestämt oss för att vara vaken under snittet och därmed använda oss av spinalbedövning. Efter två akutsnitt har vi lite erfarenhet gällande just bedövning, och hade inga direkta frågor.

Äntligen var denna långa dag av väntan över och det var dags att förbereda oss för morgondagen då vår älskade bebis äntligen ska födas! Betydligt mer jobb för mig än för Johan, jag var tvungen att äta 2 Alvedon med jämna mellanrum + dubbelduscha (två intvagningar med det bakteriedödande medlet Descutan) både kvällen före och på morgonen dagen D.

Tisdag den 18 oktober

”Som vanligt” så sov vi över hos Johans systers familj, ett av skälen till att vi fött våra barn i Växjö. Skönt att slippa åka hela vägen hem Trots nervösa fjärilar i magen så somnade jag och sov otroligt nog hela natten igenom, jag var dock inte direkt mindre nervös på morgonen utan försökte fokusera på att dubbelduscha, klä på mig rena kläder och få med allt vi behöver till sjukhuset.

Snälla Jessica skjutsade oss till sjukhuset,
vi var på plats redan kl 07:00, peppade och lite nervösa!

Väl på plats blev vi hänvisade till ett dubbelrum på BB där jag fick byta om till den otroligt sexiga förlossnings-skruden; bomulls-skjortan och strumporna.

Vid tjugo i åtta kom barnmorskan Gunilla och hennes arbetskamrat för att hämta oss till operationen. Jag fick skjuts liggandes i min säng hela vägen dit, trodde jag skulle få gå men med tanke på min stora tunga mage var det ganska skönt att bli skjutsad! Innan vi åkte iväg satte de först in en kateter, vilket var långt ifrån skönt. Aj aj!
Väl nere kom Johan på att han glömt kameran, tur i oturen så skulle Gunilla tillbaka till förlossningen så dom hämtade den åt oss. Under tiden så placerades vi i en väntsal innan vi blev insläppta i vår operationssal.
Efter en stunds väntan blev vi inkörda i vår sal där två narkos-sköterskor mötte oss, de kopplade in ett dropp i varje hand och förberedde inför spinal-bedövningen.

När droppet var satt med blodtryckshöjande medel så var det dags för Konrad, narkosläkaren att sätta spinal-bedövningen. Först lokalbedövning sen fick jag sitta som en böjd som en ostbåge på operationsbordet med han la bedövningen. Det var en mycket skum känsla när han förde in själva slangen i ryggen…! Strax efter fick jag en varm känsla i benen, lite som om jag kissade på mig. *ler*

Efter det var det dags att lägga sig ner så fort som möjligt innan benen var helt bortdomnade. Som ni ser så ligger jag som Jesus på korset med armarna utåt sidorna och med magen i vädret. Konrad testade med en kall bomullstuss på magen för att se om bedövningen satt in, dock lite förvirrande i att känna skillnaden mellan kallt och att känna över huvud taget, men till slut kom vi fram till att jag inte känner någon kyla alls.
Innan dom satte upp det gröna skynket så torkade de av magen med något antibakteriellt medel, sen satte dom dit skynket och satte igång med operationen. Det var Maud Carlfalk och en kille som heter Henrik som genomförde själva kejsarsnittet.

Det tog lite längre tid än beräknat att komma in till livmodern pga. av ärr-vävnad från de tidigare snitten. Det var lite makabert att höra hur det var tvungna att klippa sig genom vissa delar, men vad gör man inte för att få sin älskade bebis.
Plötsligt så känner jag hur de opererande gynekologerna häver sig på min mage/bröstkorg och en stund senare hördes ett underbart ljud av en skrikande liten bebis, en bestämd och gäll stämma på en ilsket arg bebis som inte alls ville komma ut just nu. Jag fick se en liten glimt av bebisen som visade sig vara en liten tjej.

Efter två förlossningar som avbrutits med akutsnitt har vi varit vana vid ganska medtagna barn som inte haft orken eller energin att skrika och protestera. Men oj vilken skillnad det var med ett barn som föds med planerat snitt, vår dotter var hur arg och ilsk som helst. Hon var inte alls med på att komma ut ur magen i dag, hon som haft det så varmt å skönt hade gärna stannat inne några dagar till. Hon protesterade mer eller mindre hela sin första dag ute i frihet.

§

Till skillnad från de förra akutsnitten så fick Johan stanna kvar hela tiden när de sydde ihop mitt snitt, de förra gångerna har han alltid varit tvungen att följa med barnmorskan upp på förlossningsavdelningen igen varvid jag fått vara kvar ensam på operationen. Det var otroligt skönt att få ha kvar både Johan och vår dotter!
Efter att jag var ihop-sydd och klar lyfte de mig med en lift-liknande apparat från operationsbordet till min säng, något jag aldrig varit med om tidigare. Förut har de alltid flyttat över mig för hand.

Efter operationen körde de upp oss till förlossningen där vi fick ett eget rum. Vi ringde runt till alla nära o kära för att berätta om vårt nya tillskott till familjen. Barnmorskan Gunilla kom in för att väga, mäta och även ge lilltjejen en K-vitamin spruta, något som jag har missat då jag vanligtvis legat kvar ensam på operationen när det gjorts.
Under graviditeten har vi diskuterat namn och fastnat vid namnen Kasper och Alice, enkla men vackra namn. Och nu när vårt barn är fött känner vi att det verkligen är just en liten Alice som vi fått.

Alice föddes tisdagen den 18 oktober 2011, kl 08:49. Hon vägde 3404 g och var 50,5 cm lång. Alldeles perfekt!

Utöver att vi fått vårt tredje och älskade barn idag så firade vi även vår åttonde bröllopsdag denna dag, snacka om dubbel glädje! Nu kommer vi definitivt komma ihåg vår bröllopsdag som tidigare varit lite luddig då vi valt att att inte skriva datumet i våra ringar.

Familjen Bernfalk

2011-09-28T15:07:00.001+02:00

Stor som ett hus!

2011-09-05T15:34:00.001+02:00

Det är gott med grön glass!

2011-06-20T17:35:00.001+02:00

Årets första dopp för mig och lilla Sebbe

2011-06-07T15:47:00.001+02:00

Sommar!

2011-06-06T19:15:00.001+02:00

Nu + 22 grader i vattnet, härligt!!

Vår "lilla" pool...!

2011-06-05T11:00:00.000+02:00

Ett riktigt sommartecken!

2011-06-03T17:15:00.001+02:00

Rösta gärna på mig!

2011-04-23T09:41:00.001+02:00

Sommarbär Nationaldagstårta

Just nu har tidningen Hembakat en rolig tävling där man ska bidra med sitt bästa sommarminne i form av ett bakverk. Här ovan ser ni mina (än så länge) två bidrag till tävlingen och jag vore jätteglad om ni ville rösta på mig!
Här röstar ni; http://fototavling.mixr.se/baktavling

Stort tack!

Kram Karin

S.t.r.e.s.s.a.d!

2011-04-15T08:16:00.001+02:00

Jag har blandade känslor inför denna helg; förväntansfull, glad, nervös och stressad, otroligt stressad! Som ni kanske vet så har jag ju min allra första bakkurs på söndag, det mesta är fixat men jag behöver fortfarande handla och provbaka det som vi ska göra.
Planen är att göra
- apelsin & choholate chip cupcakes med chokladmousse ovanpå, dekorerade med små kycklingar gjorda i sugarpaste
- cakepops (tårtbotten blandat med tex smörkräm) formade som små kycklingar, doppade i gul choklad och dekorerade, satta på pinne.
- marshmallows dekorerade som små kaniner, satta på pinne.
Med andra ord en del att testa och provbaka innan kursen går av stapeln på söndag!

Utöver allt det så kommer min kära mor på besök på tisdag, efterlängtat men samtidigt otroligt jobbigt då vår hem ser ut som sju svåra år utan att överdriva, köket är belamrat med disk, skräp och trasiga glas/tallrikar som ännu inte slängts och de flesta ytor behöver verkligen en rejäl skrubbning. Och så fortsätter det i matrummet, belamrat med leksaker, post, reklam böcker... I vardagsrummet har leksaksskåpet exploderat och golvet är täckt med pusselbitar, skräp och leksaker. Övervåningen har drabbats av en klädorkan, kläder överallt!
Nej, det brukar inte se ut så här, här hemma. Men då både jag o maken går upp tidigt och somnar tillsammans med barnen vid sju för att orka upp vid 4 - 5 nästa morgon så har hemmet kommit att stå i stiltje. Den korta stund vi är hemma o vakna orkar vi inte riktigt med att ställa oss att städa, men självklart fyller vi en diskmaskin och tvättar en tvätt, dock orkar jag inte stryka, vika och lägga i lådor utan kläderna hamnar i olika högar istället. Jag skäms över hur vår hus ser ut just nu men har inget annat väl än att bita ihop och börja städa i en ändå för att förhoppningsvis se slutet innan tisdag. Funderar allvarligt på att vara lite "sjuk" på måndag för att hinna med... Förhoppningsvis inte, men som sagt, jag har fredag (måste handla + besök hos mvc) o lördag (ensam med barnen hela dagen) att städa o baka, söndagen försvinner för mig. Maken är borta hela lördagen och lär sova en bra stund på söndagen, men sen får han allt hjälpa till i saneringen!
Vore jag rik så hade vi haft städhjälp, tänk att komma hem till ett renstädat hem efter jobbet, det vore alldeles underbart härligt!!

Nej, dags att börja i köket... Diskmaskinen behöver tömmas o fyllas, spisen tvättas ren och trasiga glas slängas...

Jag hoppas ni får en lugn o skön helg där ute i landet!
Massor med kramar Karin

Vårt lilla frö...

2011-04-14T19:14:00.000+02:00

En bulle i ugnen

2011-03-01T11:28:00.001+01:00

En gammal bild från när vi väntade vårt första barn.

Ja, Bagerskan har en bulle i ugnen!

Den senaste veckan har jag verkligen mått pyton, kraftigt illamående som liksom inte vill gå över. Inga andra tecken mer än så. Trött på illamående köpte jag lite på skoj ett graviditetstest, jag tvivlade dock starkt att jag skulle vara gravid. Och gissa om jag blev chockad när testet bokstavligen skrek (nästan iallafall) G R A V I D, iallafall med ett kraftigt + tecken.

Än är det tidigt och mycket kan hände under resans gång men ungefärlig beräknad ankomst är i slutet av oktober.
Och även om illamående trilskas med mig kommer jag fortsätta med bakandet och bloggandet, bland annat har jag o bloggen blivit utvald till att delta i en rolig tävling tillsammans med Philips. Jag ska provbaka i deras nya bakmaskin, men mer om det kommer senare!

Kram Karin

Utanför mitt fönster

2011-02-17T21:46:00.001+01:00

Tittar ut genom mitt fönster och ser bilarna fara förbi. En Volvo, en Volvo, en Saab, en Peugot. Det tutas, bromsas och gasas iväg. Rött ljus. Grönt ljus. Övergångstället tickar sin trygga melodi. Tickticktick. Tack tack tack.
Vinden tar tag i trädens grenar och ruskar till deras tillvaro. De få löv som överlevt vintern far runt runt i luften. Gatuljusbelysningen lyser upp den mörkblå trista seneftermiddagen, som ståndaktiga tennsoldater står de givakt och bekämpar mörkrets trots.
Bilarna far förbi, från jobb till dagis och mataffär för att fortsätta sina vardagliga liv i denna återkommande repris. Än lyser flitens ljusa sken i många fönster, än är inte dagen över. Sjukhusets fönster lyser starkt. Den stora byggnaden som skapar både trygghet och oro i vår värld. Där lagas trasiga människor, nya kommer till världen och några kommer aldrig hem igen.
Himlen är skimrande blå med skuggor från molnen. Jag kan se min siluett i fönstret, en suddig profil av den som är jag. Trafikens dova ljud och vinden som viner i träden är bakgrundsmusiken som aldrig tar slut. Bilarna passerar, bromsar, stannar, väntar, gasar och far iväg. Varje bil är ett liv som passerar utanför mitt fönster. En evig ström av liv.

Liten påminnelse…!

2011-02-08T16:13:00.001+01:00

Ni har väl inte glömt bort chansen att kunna fråga mig om vad ni vill? Frågestunden pågår tills på torsdag då jag betar av frågorna. Alla frågor är välkomna!

För att hjälpa er på traven kommer här några exempel på frågor:

- Vad heter dina katter?

- Vad är dina framtidsutsikter?

- Vilken är din favorit småkaka?

Ja, fråga på så svarar jag!

Kram Karin

Bagerskans första kurs i bakning!

2011-01-29T10:59:00.001+01:00

Bakning inför påsk

Vi gör påskinspirerade bakverk!Ledare är Karin, känd för bloggen www.bagerskan.se
Karin lär ut kluriga knep och tips för att få till det där lilla extra som får bakverken att se riktigt proffsiga ut. Vi gör cakepops och påskiga cupcakes.

Veckodag: Söndag
Kursdatum: 2011-04-17
Tid: 09:00-14:00
Ort: Emmaboda
Pris: 240 kr
Omfattning: 6 tim
Antal platser: 6 – 8 st

Anmäl dig här!

Kram Karin

En utmaning!

2010-10-19T16:12:00.000+02:00

4 tvprogram som jag ser: House, Biggest loser, Greys Anatomy, Lyxfällan
4 saker jag gjort idag: Gått i skolan, blivit bjuden på lunch, besökt biblan och ätit en godsibit...
4 saker som jag längtar efter: Tills onsdag då jag får pussa på mina barn igen, tills omröstningen av Årets matblogg är klar, till november då jag får gå på Det goda köket-mässn och praktiken i vår!
4 saker på önskelistan: Drömvinsten på lotto, 40 kilo mindre på vågen, en vit vinter med mycket snö en frisk och lycklig familj.
4 saker som jag avskyr: Barnmisshandel, barnarbete, pedofili och orättvisor

Utmaningen går nu vidare till: Malin, Agnes, Anna och Katia

Kram Karin

Hösten är här!

2010-10-10T18:43:00.001+02:00

Vilken underbar dag det har varit! Klarblå himmel, strålande sol och frisk höstluft!
Nu är hösten här!

Kram Karin

Mina senaste skapelser!

2010-08-29T08:15:00.001+02:00

Här nedan ser ni mina tre senaste skapelser, fler bilder finns så klart i min andra blogg; www.bagerskan.se

Kram Karin

Ett tillfälligt besök

2010-08-01T15:55:00.001+02:00

21:27

2010-06-21T21:31:00.000+02:00

Vargtårta

2010-04-30T17:47:00.000+02:00

Fler bilder finner ni i min tårtblogg!
www.bagerskan.se

Kram Karin

Gissa vem som fick visa leg på Systemet?

2010-04-23T22:43:00.000+02:00

LYX är...

2010-03-11T07:45:00.000+01:00

...ett kylskåp fyllt med mat.

... en fulltankad bil.

... ved i källaren.

...varmvatten i kranen.

... sovmorgon i lugn och ro.

... en varm kopp kaffe.

Vad är lyx för dig?

Kram Karin

Inspiration & motivation

2010-01-13T21:18:00.000+01:00

Ja, vad inspirerar och motiverar mig till att ta itu med min övervikt, en bra och svår fråga!

Något jag inspireras av är Biggest Loser! Klockan 19 varje kväll sitter jag bänkad framför tv:n och imponeras av deras envishet, styrka och vilja till att gå ner i vikt. Och vilka viktras dom gör, upp till 6 kg på en vecka!! Varje gång jag ser programmet suger det till i magen, jag vill ut och svettas, kämpa för att gå ner så mycket som möjligt men sen kommer verkligheten tillbaka och det blir inte av, tyvärr. Just nu skyller jag på vädret och det dåliga vägunderlaget men så fort snön och isen börjar ge sig vill jag ut och gå, gärna med skön musik eller en spännande bok i öronen. Säkerligen kommer jag då skylla på slaskigt vägunderlag istället och inte ha tid för att jag jobbar eller liknande... Jag skulle behöva en Bob, Anna Skipper eller en Lotta här som kan hota med högaffeln och få mig att röra på fläsket, för jag vill röra på mig och gå ner i vikt. Tror jag...

Jag låg och lekte med tanken en kväll att om jag hade möjligheten till att vakna upp smal imorgon, skulle jag ta den? Det läskiga var att jag tvekade...! Jag tvekade!!
Vill jag verkligen gå ner? Kommer jag fortfarande vara jag om jag är smal? Vem ska skydda mig om allt fett är borta? Utan allt fett blir jag sårbar och folk ser den riktiga jag, den som jag vill skydda från allt ont. Jillian har rätt i att man måste reda ut det grundläggande felet innan man går ner allt, annars riskerar man gå upp allt igen.

Frågan är bara var man ska börja....

Kram Karin

Blodsocker nere på noll

2010-01-09T13:22:00.002+01:00

Trots en frukost på kaffe med mjölk och mosat ägg (3 st) med smör o keso för kanske 1½ timme sen känns det som att mitt blodsocker är nere på noll. Måste ta och fixa lunch, NU!

Vad tror ni det beror på?

Kram Karin

Dagens sanning

2010-01-06T23:29:00.000+01:00

Stockholm har dåligt inflytande på mig, tyvärr...!
Längtar hem till tryggheten och avsaknaden av läckerheter. Imorgon styr vi kosan söderut!

Kram o god natt, Karin

Ny dag - nya tag!

2010-01-06T10:24:00.000+01:00

Gårdagen gick tyvärr i syndens tecken, det var ett sent julfirande hos min mamma med hennes syskon och deras familjer. Det började bra men sen gick det bara utför med kakor till kaffet, alkoholfri drink baserad på läsk och päron med chokladkräm till efterrätt...

Men nu är jag uppe på banan igen! Det är inte lätt när man blir bjuden på kalas med en massa smaskigheter, känns inte alltid rätt eller bra att säga nej, eller ska man behöva ta med sig egen nyttig mat?!?
Nej, jag tror inte på att förbjuda sig vissa saker! Om detta ska fungera i det långa loppet gäller det att kunna göra undantag och sedan ta tag i det dagen där på! Ny dag - nya tag!

Här är det -14 grader! Tänkte ta en långpromenad in till stan men det blir nog tunnelbanan eller bilen, alldeles för kallt för ungarna och mig själv! Brrrr!

Kram kram Karin

27 dagar kvar

2010-01-04T18:02:00.000+01:00

Måste säga att min Vita månad går riktigt bra även om jag nu har ätit hamburgare tre dagar i streck så är läsk o pommes utbytta mot mineralvatten och sallad. Så även om hamburgaren i sig inte direkt är nyttig så kompenserar salladen o vattnet upp en del, iallafall bättre än en stor läsk och dito pommes!

Resan upp till Stockholm gick bra utan varken godis eller läsk vilket jag är van vid annars. Passerade utan det minsta sug godisdisken på macken, liksom inte värt det. Och istället för en smaskig kaka på fiket tar jag en cafe latte, istället för efterrätt ett glas vin. Inbillar mig att jag kommer tjäna på det i längden... *ler*

Det känns inte så farligt heller då detta inte är för resten av mitt liv vilket man ibland får för sig när man ska vara nyttig och försöka gå ner i vikt. Jag kommer aldrig förbjuda mig själv varken fika eller godis, det funkar inte, har aldrig funkat och kommer aldrig funka. Då slår jag bakut och trotsäter alldeles för mycket! Så det känns skönt att kunna säga till sig själv när suget är som störst att detta bara är för ett tag, sen så får jag smaka en bit choklad eller ta en liten kaka.

Ska bli spännande att se vad vågen visare den 1 februari även om det känns som en halv evighet tills dess, 27 långa dagar...!

Nej, dags att göra sallad till lasagnen som ligger i ugnen. Ingen pasta jag vet, men med mycket sallad och efter långpromenaden i det kyliga Stockholm så låter jag mig ta en bit!

Kram Karin

Dag 2

2010-01-02T10:49:00.000+01:00

Än så länge går det bra med maten. Åt middag hos svärföräldrarna igår och lät bli potatisen och åt bara fläskfilé, beainasås och sallad, riktigt gott! Denna dagen fortsätter än så länge lika bra, ägg, kaffe o fil till frukost. Enkelt och gott! Frukosten brukar alltid vara enklast, värre är det framåt lunch när blodsockret sjunker och hungern slår till utan något bra att äta. Jag måste börja planera mina matintag bättre!
Idag går färden till Stockholm, dock känns det lite sådär med tanke på vädret och min sjuke man. Inte så mycket att han är sjuk utan att jag riskerar att bli sjuk uppe i Stockholm, inte lika kul. Men känner mig samtidigt lite tvungen då min mamma bjuder Linnéa på teater imorgon och det vill jag gärna att hon ska få gå på.
Självklart är det synd om min lilla sjuke man, ska be hans föräldrar se till honom när vi är borta så han inte känner sig så ensam...!

Nej, måste packa!

Kram Karin

Nystart!

2010-01-01T21:20:00.000+01:00

Första dagen på det nya året börjar med en nystart. Jag har den senaste tiden misskött mig och därigenom min vikt så därför tar jag nu på hårdhandskarna och börjar året med en vit månad!
Vanligtvis brukar man ha en vit månad och då låta bli alkoholen men jag tänker istället sluta med socker under en månad. Något som jag verkligen behöver och som jag tror eller snarare vet att jag kommer må bra av, även om det kommer bli riktigt tufft! Sockersuget är lika farligt som knark o alkohol, inte att leka med!

Under januari-månad kommer jag nu låta bli socker, godis, läsk och äta så lite som möjligt av bröd, pasta, potatis och ris. Jag har även vägt mig idag, inte kul men å andra sidan inte så illa som jag befarat. Jag kommer nu väga mig en gång i månaden för att inte haka upp mig på vikten, det viktigaste är att må bra och få tillbaka ork o energi!

Imorgon åker jag o barnen upp till Stockholm, ni som vill ses får gärna höra av er till mig på mobilen!

Många kramar Karin

Än är man ung...

2009-11-14T11:11:00.000+01:00

Jag var o handlade på systemet igår åt svärmor och mig, en tetra vitt vin och några starköl åt karlarna. Stod i kön och packade upp mina varor framme i kassan, framför mig hade jag en annan småbarns-mamma från byn. Efter att hon betalat var det min tur, och döm om min förvåning när kassörskan ville ha leg. LEG! Jag är 33 år...

Småbarnsmamman som visade sig vara yngre än jag skrattade och kände sig skämtsamt förnärmad; Och jag som är yngre behöver inte visa...! *ler* Mannen (60+) bakom mig ville också visa leg.

Det visade sig att kvinnan i kassan är ny och jag behövde inte visa lägg utan småbarnsmamman intygade att jag var äldre än 20. Vanligtvis behöver jag inte visa leg alls här i samhället men ibland får man turen att känna sig yngre än var man är! Kassörskan gjorde min dag, stort tack!

Hoppas ni får en skön helg, kram Karin

100 saker jag vill göra innan jag dör - del 1

2009-11-01T20:14:00.000+01:00

Nr 1 - 10

1. Skriva en bok, roman eller liknande

2. Bada med delfiner

3. Tatuera mig, måste bara bestämma vad och var

4. Skriva en kokbok eller liknande

5. Åka på safari i Afrika

6. Åka bil genom USA

7. Bada naken i månskenet

8. Fotografera mig naken/halvnaken, inte porr!

9. Visa New York för min man

10.Starta eget företag

Följande 11 - 20 kommer inom kort!

Kram Karin

6 - årig bröllopsdag!

2009-10-18T11:24:00.000+02:00

Idag för 6 år sen satt jag vid den här tiden satt jag hos frisören och fixade mitt hår inför den stora dagen. Iskallt lugn blandat med hysteriska fjärilar i magen. När jag sen väl klev in i kyrkan var jag nervös som ett asplöv, att det ska vara så stort att gifta sig!? Dock så släppte precis all nervositet när prästen, trots minneslapp, kallade mig för fel namn; Maria Magdalena. Eeh, nej, jag heter Karin Magdalena...! Ett roligt minne såhär i efterhand!

Så hur firar vi denna dag? Tja... jag är just nu ensam hemma med en sovande son, dottern är hos farmor och leker och maken? Ja, maken han roar sig gott idag! Han skulle först repa med sitt band för att sen titta på hockey, så han är väl hemma vid 8 - 9 ikväll. Härlig bröllopsdag va?
Nej, vi har beslutat att skjuta på själva firandet till en annan helg då vi har lite mer i plånboken. De senaste månaderna då Johan bytt jobb har inte varit roliga rent ekonomiskt men nu äntligen kommer vi vara uppe på banan igen. Så skönt!

Det 6:e bröllopsdagens namn är Socker; otroligt kul då jag vill jobba med tårtor... *ler*
Nej, nu ska jag se om jag kan hitta fler bilder från bröllopet!

Kram på er, Karin

Sötsugen!

2009-10-14T21:04:00.000+02:00

Nu sover båda barnen och maken jobbar en sväng så nu råder lugnet i huset, utanför blåser det storm så man tror att huset ska falla ner. Så jag sitter här i min ensamhet framför dumburken och är galet sötsugen. Tyvärr så vet jag att det finns godis i huset som vi köpt inför Linnéas kalas så vill jag finns det sötsaker att äta, men nej! Jag ska försöka dra ner på socker och godis, ätit alldeles för mycket snask o snusk den senaste tiden. Och på onsdag så ska vi i Fitta for fight träffas igen och det skulle ju vara kul om vågen iallafall inte visade plus, något minus kan jag knappast räkna med tyvärr... Så är det när man inte sköter sig!
Såg att tv4 ska börja sända en svensk version av Biggest Loser, det ni! En variant av det har visats tidigare här i Sverige, dock inte i Fyrans regim. Jag står i valet o kvalet i om jag ska söka eller inte, hade jag inte haft några barn hade jag sökt direkt, men nu känns det lite svårare... Vill gärna vara med och bli extra sporrad med hela Sverige som press på en men å andra sidan inte vara ifrån min familj i flera veckor... Hmm, kanske ska man skicka en ansökan och sen se vad som händer. Jag kanske inte kommer med alls? Vem vet...?

Köket går sakta men säkert framåt, har som sagt tyvärr ingen kamera så jag kan inte visa men just nu sitter jag där ett av våra köksskåp stod förut. Väggen är med andra ord helt borta! Häromdagen var vi utan vatten i 24 timmar, riktigt mysigt att inte kunna varken spola, duscha eller diska men sånt är livet! Nu har vi temporärt fått tillbaka vattnet, kommer bli av med det igen i helgen med då bara för några timmar, hoppas jag iallafall...!

Nej, nu är klockan nio, dags för Greys Anatomy!

Kram på er, Karin

Funderar...

2009-09-22T12:10:00.000+02:00

Ja, den senaste tiden har besått att tankar, funderingar, frågeställanden och försök till svar. En hel del hjärngymnastik helt enkelt! Jag har tappat räkning för i vilken i ordningen jag har lagt ner min viktminskning, jag är en notorisk ge-uppare! Och det är kring just denna frågan jag ägnat mina tankar åt den senaste tiden. Inte har jag blivit mycket intelligentare eller smartare av det men jag har kommit kärnfrågan ett steg närmare!

För att få svar på Huvudproblemet har jag använt mig av Fem Varför, ett smart sätt att ta reda på grunden till problemet. Jag har här gjort en egen variant.

Jag är tjock och vantrivs med det men gör ändå inte något åt det. Varför inte? För att det är ingen idé, går inte. Varför inte? För att jag har alltid varit tjock, kommer alltid vara tjock och identifierar mig som tjock. Varför då? För att jag tröstat mig med mat, känt mig oälskad efter skilsmässa och mobbing. Varför? Min feta kropp skyddar mig mot allt ont, gör att jag inte släpper in folk, kroppen skyddar mig tyvärr oxå mot att få vara älskad och lycklig. Varför? Jag vet inte vem jag är som smal, kan inte identifiera mig som det. Vet inte hur livet kommer vara och det skrämmer mig. Tryggt att leva i det invanda trots att jag vantrivs.

Så kontentan av det hela är att jag måste lära mig att älska mig själv, acceptera mig för den jag är och ser ut. Kan jag inte se målbilden av mig själv som smal, värd att älskas och lycklig spelar det ingen roll hur mycket jag än försöker för jag vet att jag kommer ge upp. Frågan är nu bara hur jag lär mig just det; att acceptera och älska mig själv oavsett hur jag ser ut, att vara lycklig trots allt som hänt mig och att bli motiverad till att bli ett smalare och nyttigare jag. Inte det lättaste direkt...!

Kram Karin

Dålig bloggare

2009-09-08T21:50:00.000+02:00

Ja, det är jag definitivt. Ingen större lust eller inspiration att blogga om någonting och att blogga bara för att jag ska blogga (som typ nu) känns ganska onödigt. Nej, då väntar jag hellre till att motivationen att skriva kommer tillbaka. Inte heller motivationen - orken - lusten att ta itu med min eländiga kropp finns kvar. Jag är minst sagt döless på Gi och LCHF, bara tanken på ägg, keso, avokado, ägg, turkisk yoghurt och ja just det ägg får mig att kväljas. Jag har nu den senaste tiden återgått helt o hållet till min "vanliga" kost, allt tyvärr pga av fantasibrist i matlagning. Inte bara fantasibrist utan även pengabrist. Som mammaledig och med en man som nyss bytt jobb har jag tyvärr inte lyxen att leva på gravad lax, räkor, kött och annat goda men dyra Gi och LCHF-rätter.

Samtidigt som jag inte har någon motivation så vantrivs jag med mig själv o min kropp. Fascinerande eller hur! Att man kan vantrivas men ändå inte göra nånting åt det utan fortsätta på samma eländiga spår mot en större o fetare kropp. Jag är allt bra korkad i vissa lägen! *suck*

Något jag skulle behöva ha är en vit månad från allt som heter socker. Funderar allvarligt på om jag är fast i ett sockerberoende. Inte så att jag kan vakna mitt i natten och måste ha något sött utan mer att jag äter för mycket socker över lag. Och ju mer socker desto större sötsug har jag! Jag vet att Gi och LCHF är perfekt då det tar bort allt sockersug men ett liv helt utan socker känns alldeles för trist. Jag måste bara lära mig att hantera det hela. Om det nu går... En alkis kan ju inte "bara ta en öl" utan måste sluta helt och aldrig dricka igen, ungefär samma sak för dom som är sockerberoende!

I samma stund som jag skrev den sista meningen tänkte jag "Tråkigt, ett liv utan socker", men det är ju just så alkoholister tänker gällande sprit. "Ett liv utan sprit måste ju vara jättetråkigt, hur ska man kunna överleva..." Exakt så tänker jag fast gällande socker. Är det ett tecken på att jag är sockerberoende eller bara normal? Vi har ju fått sötsuget ända sen mammas bröst så det kan ju knappast vara något onormalt att gilla sött, även fast det ibland kan gå över styr... Ikväll åt jag alldeles för mycket äppelpaj så att jag just nu mår lite illa. Inte var det gott heller...

Nej, jag behöver definitivt göra nånting åt min förhållning till mat och socker! Kanske en vit månad till att börja med och sen någon sorts nedräkning till typ julafton eller nyår... Rent matmässigt vet jag inte hur jag ska göra, kanske bara allmänt dra ner på kolhydraterna men inte lika mycket som tidigare. Mer motion iallafall. Jag väntar just nu på en skiva från min bror med några ljudböcker som jag kan lyssna på när jag ska ut och gå. Vägningen kommer även då ske endast en gång i månaden då jag den senaste tiden känt mig alldeles för fixerad på minsta hekto hit eller dit. Jag vill ha fokuseringen på att må bra mer än att minska ett hekto mer eller mindre. Det är den stora bilden som är det viktiga!

Kram o god natt, Karin

Ja, något behövs göras iallafall!

Inte min morgon...

2009-09-02T09:34:00.000+02:00

Allt har varit jättebra fram till alldeles nyss. Kokade 2 ägg och precis som de tidigare uppätna 16 äggen var även dessa störtomöjliga att skala. Den vanliga hinnan som är innanför skalet drog med sig halva ägget. *suck* Jag är ändå ganska van vid att skala ägg vid det här lagat, men den här kartongen har verkligen varit stört omöjliga på att skalas. *morr* Inte är dom goda heller... Nej, jag föredrar verkligen de ekologiska äggen även om dom är betydligt mycket dyrare!
Nyss upptäckte jag även 2 (två!!) flugor simmandes i mitt kaffe. Vad är det här...?! Ingen bra start på den här morgonen alls. *suck* Även otroligt nervös över att jag ska jobba i eftermiddag och då måste ta med mig lille sonen. Han har tyvärr en tendens att vara extra grinig just på eftermiddagen men hoppas och ber att han ska vara en snäll liten kille och inte bråka allt för mycket. *hoppas hoppas*

Sitter just nu i valet och kvalet om jag ska värma ny mjölk till en ny kopp kaffe... eller om jag ska ta itu med disken... eller städa... eller lägga mig i sängen och läsa Stieg Larssons andra bok. Funderar...

Kram Karin

jobbigt

2009-08-24T21:21:00.002+02:00

Visst är det hemskt när man levt i tron om att man ser bra ut, att kläderna sitter snyggt och håret är fint. Man pratar och umgås med folk och har det riktigt trevligt. Tills man får se bilder på sig själv... Precis så känner jag när jag ser bilderna från dopet. Jag trodde jag såg bra ut men såg mest ut som en tjock liten tant. Dom lånade skorna gör inte saken bättre. Klänningen sitter inte alls så snyggt som jag trodde.

Nej det är riktigt jobbigt när man tror att man ser ut på ett visst sett och sen får reda på att så aldrig var fallet. Lite som att ragga på den där snygga killen med spenat mellan tänderna, fast inte lika skämmigt förstås.

Jag vet att jag är minst sagt urusel på att ta emot komplimanger, de rinner av mig som vatten på en gås. Så länge jag själv inte känner mig snygg har jag otroligt svårt att tro andra om det. Jag vet att flera komplimerade mig på dopet men nu i efterhand och med bilderna i hand har jag svårt att se det dom såg. Tyvärr.

Nej, ibland har jag bara lust att krypa in under en sten.

Karin

En ny pingla

2009-08-04T17:35:00.003+02:00

Tur nog så hade frisören Ingela tid för mig redan i eftermiddag, så nu är jag kortklippt och fin. Tyvärr har jag ingen bra 'före'-bild då jag nästan alltid haft håret uppsatt, alldeles för trött på mitt risigt hår. Men nu känner jag mig snygg och fräsch igen, eller vad tycks?

Det är en page som är lite uppklippt i nacken, det är därför det ser så tunt ut. Men håret är även ganska tunt då jag tappar hår som en bäver (om dom nu gör det...?!?) Väldigt tunnhårig just nu iallafall, hoppas det kommer tillbaka när jag slutar amma. Hoppas, hoppas!

Grattis alla Karin på namnsdagen!

2009-08-02T13:28:00.001+02:00

Karin är ett kvinnonamn, en kortform av Katarina. Namnet Karin har använts sedan mitten av 1400-talet. Kari är en norsk variant av Karin.

Karin är totalt sett ett mycket vanligt namn i Sverige. Bland de yngre är dock namnet just nu inte lika populärt. Namnet finns just nu strax nedanför 100-strecket på topplistorna. 31 december 2005 fanns det totalt 170 229 personer i Sverige med namnet, varav 84 290 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 1161 flickor namnet, varav 87 fick det som tilltalsnamn.

Namnsdag: 2 augusti

Stolt!

2009-08-01T11:06:00.002+02:00

Ja måste säga att jag är både stolt, nöjd och glad över mig själv och gårdagen! Vi firade min svärfars födelsedag i efterskott och jag stod för efterrätten; chokladmousse. Jag serverade moussen i små söta slitna kaffekoppar till alla utom mig själv, jag stod över helt och hållet. Jag var inte ens sugen!!

Middagen var inte heller något problem, grillad köttbit med sallad och beanaisås, ingen klyftpotatis så långt ögat kan nå på min tallrik!

Lite jobbigt var det dock när dom började glufsa i sig från godisskålen, men jag sippade och njöt av mitt rödvin och var otroligt nöjd över att stå emot kvällens lockelser.

En annan sak! Jag trodde i min enfald att jag skulle bli dränk i olika utmaningar men dom lyser med sin frånvaro. Var det en så tråkig idé, vågar ni inte eller funderar ni så det knakar?!?
Jag kommer säkert ångra detta, men kom igen, ge mig en utmaning!

Kram Karin

Svettigt värre...

2009-07-31T14:50:00.001+02:00

*puh*

Jag har precis kommit hem efter ett kort äventyr på cykel. Min snälla men något hysteriska svärmor ville prompt att jag skulle cykla upp i skogen för att se att min svåger lever och mår bra. Så nu har jag cyklat på en snirlig och snårig landsväg ut i ingemansland, ca 2 km enkel väg, på en cykel som visserligen är min men som nån snäll människa (läs min man) har höjt sadeln till sina långbenta storkben. Att cykla på en snårig och stenig grusväg på en alldeles för stor cykel är inte det lättaste, jag har ont både här och där. Främst i 'umpan. Aj, aj...

Så nu anser jag att dagens motion är gjord. Jag som var nyduschad för en stund sen är nu helt genomsvett. *suck*

Svettiga kramar Karin

2009-07-30T23:07:00.003+02:00

Som jag tidigare skrivit så gör jag nu en omstart. Jag glömmer gårdagen och ser ljust på morgondagen!

Bakgrund
Läs tidigare inlägg men i korta drag så lider jag av kraftig övervikt och detta är ett sett för mig att motivera mig på ett lite roligare sätt och under en begränsad tid att få tummen ur röven, skärpa mig och gå ner i vikt!
Syfte
Jag ska med hjälp av olika metoder få mig upp på banan igen, att skärpa mitt fokus och öka min vilja och motivering till att gå ner i vikt igen.
Metod
Jag kommer använda mig av LCHF och GI för att gå ner i vikt. Motion kommer jag använda men mer som en rolig aktivitet än att bli svettig. Så länge jag rör på mig är det bra!
Mätning
Min viktnedgång kommer att mätas genom vägning en gång i veckan, varje onsdagsmorgon, naken och efter dagens första toalettbesök. Vikten kommer redovisas i min blogg under samma dag oavsett ökning eller minskning. Jag kommer även att mäta min midja, en gång nu och sen sista dagen på projektet.
Tidsplan
Jag kommer, från och med idag, att ha 24 dagar på mig då jag ska äta strikt med undantag för min födelsedag den 4 augusti då jag har tillåtelse att unna mig något gott. Jag har tidigare tänkt att göra en tårta till denna dag men för att inte falla tillbaka ska jag undvika detta och bjuda på något annat.
Utmaningen!
För att göra det hela lite roligare tänkte jag engagera er läsare att tänka ut olika roliga utmaningar som jag ska göra och sen visa upp här i bloggen. En stor utmaning per vecka och en lite mindre varje dag. Utmana genom att skriva ditt förslag som en kommentar! Det kan, nästan, vara vad som helst! Det finns gränser på vad jag kan tänka mig, men det tar vi när det kommer! Hur jag ska välja vilken utmaning jag ska göra har jag inte riktigt bestämt än, men det löser sig. Skriv en utmaning för kommande dag så väljer jag en på kvällen att göra nästa dag, ja ni förstår...!
Utvärdering
Dagen efter dopet, söndagen den 23 augusti, kommer jag utvärdera mitt projekt i vad som gick bra och mindre bra, och hur jag kan fortsätta att motivera mig själv till nya och fler viktminskningar.

Är det något jag glömt? Denna sida tänkte jag uppdatera allt eftersom jag kommer på nya och bra saker gällande mitt projekt.

Kram Karin

Då - Nu - Sen

2009-07-30T15:05:00.006+02:00

Dåtid

När jag var liten var jag en smal och glad liten skitunge. Jag har ett udda minne av att jag kunde klämma in mig mellan handfatet och väggen, ca 10 cm. Idags läget känns det helt ofattbart. Men då var jag som sagt ett litet barn utan tankar på vikt och fetma.
Dessvärre har jag inte många minnen alls från min barndom, om dom fallit i glömska eller om jag rent krasst har raderat dom vet jag inte. Det jag minns är fragment från olika tider i mitt liv, svaga minnen från dagis och lågstadiet men desto fler från mellanstadiet. Det var dock ingen ljus tid utan jag var mobbad av hela min klass, mina föräldrar skilde sig och min katt blev påkörd i samma veva.

Mobbningen har satt sig hårt i min kroppsuppfattning, jag blev retad för att att stora ögon (?) och stor rumpa. Just rumpan sitter djupt rotad och jag är alltför medveten om dess storlek. Levde jag i Afrika så vore jag höjd till skyarna som vacker och sexig istället för klassad som fet och tjock här i Sverige där alla är långsmala.
Under den värsta mobbningstiden höll jag ihop med min då bästa kompis Tina som även hon var retad för att vara smal och ha stor näsa. Vi var som ler och långhalm, hängde ihop jämt. Under gymnasietiden gled vi ifrån varandra och idag har vi knappt någon kontakt alls.

Skilsmässan tog även hårt på mig då jag och min bror flängde som två vantar mellan min mamma och pappa. Mamma bodde kvar i vårt hus och pappa flyttade till en lägenhet i närheten. Vi levde efter devisen att "barn mår bättre med olika tider hos sina föräldrar", detta påstod hon sig hört från en barnpsykolog, vilket senare visat sig vara osanning. I botten låg istället begäret på underhållet som hon skulle få om vi barn bodde större tiden hos henne. Det var bara att betala för pappas del och för oss barn bestod den större tiden av förvirring då vi nästan aldrig visste var vi skulle bo. Under denna jobbiga tid började jag trösta mig med mat, främst godis, kakor, glass... Allt onyttigt jag kunde kom över för att tysta och trösta mig själv. Jag kunde göra olika röror och gömma dom bakom böckerna i bokhyllan så att ingen skulle komma på mig. Inget sunt beteende men som ung tonåring är det inte lätt att vara både mobbad och ha skild föräldrar där vi barn hamnar att medla emellan.

Den värsta utfrysningen och mobbingen tog slut i högstadiet, jag kände mig ändå utanför och var för det mesta själv eller min min vän Tina. Jag var definitivt inte med i den coola gruppen som tjuvrökte på rasterna, och så här i efterhand känns det ganska skönt att ha gått sin egen väg och inte falla för grupptrycket som alla andra häftiga och coola i klassen. Jag har alltid haft det lätt att underhålla mig själv. Ett av mina intressen då var att rita, lyssna på musik och möblera om mitt rum, så att jag var utanför gjorde mig inte så mycket.

Ett av mina minnen från högstadiet är när jag och mamma är på kvartssamtal hos min gymnastiklärare som förklarar mitt låga betyg med att "du har ju lite att släpa på...!." Än idag svårt att förstå att vi bara satt där utan att säga ifrån eller iallafall reagera på vad han sa, men visst, han hade rätt. Men ändå...!

Den stora vändningen var när jag började gymnasiet i en helt ny klass i en helt ny skola. Ingen kände mig och jag kände ingen heller. Jag kunde börja på ny kula och fick många nya vänner som jag har kvar än idag. Jag och min vän delades, och idags läget är jag oerhört glad att min mamma propsade på detta även om jag då var oerhört arg och ledsen att gå i en annan skola än min bästis. Men alla mina mobbare och fd. klasskamrater gick i den stora gymnasieskolan och jag tror inte det hade blivit till det bättre med att fortsätta i samma spår. Så, tack mamma!

I gymnasiet kunde jag äntligen vara mig själv, jag kunde slappna av och umgås med vänner utan att känna en klump i magen. Dom accepterade ju mig för den jag är. Visserligen fanns fortfarande min dåliga självbild, mitt dåliga självförtroende över min kropp och skamkänslorna över att alltid vara den som var tjockast kvar. Men dom överröstades av alla underbara människor i min klass och skola. Mitt självförtroende började så sakteligen växa och bli större.

Under hela min uppväxt, eller från skilsmässan och framåt, har jag fått höra att jag behöver gå ner i vikt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag skrivit in mig på Viktväktarna för att få tyst på min mammas tjat. Men det har slutat i en ännu större vikt istället!
Och när jag väl gått ner i vikt efter att ha jobbat på posten som brevbärare och sprungit i portar, inte ens då kan jag minnas att jag har hört positiva ord om min vikt. Jag har tidigare visat bilder på mig själv här i tråden då jag tyckt att jag enligt bilderna varit ganska normal-viktig men ändå känt mig som ett fetto i huvudet. Inte lika tjock som förut kanske, men definitivt tjock.

Nutid

Sitter här och funderar på mitt liv. Jag vet att jag vantrivs samtidigt som jag är trygg med min kropp och min identitet som tjock. Jag vet ju hur det är och hur jag kommer bemötas. Det som är läskigt är min falska trygghet som gör att jag inte riktigt får tummen ur och skärper mig, men troligen har det med min uppväxt att göra. Att jag alltid känt mig tjock oavsett hur jag sett ut.
Frågan är då hur jag ska ta mig ur denna hjärntvätt? Just nu har jag mitt lilla Project-25 där jag ska skärpa mig fram till min sons dop den 22 augusti. Inte många dagar men det känns lagom långt för att inte trilla dit. Vad jag ska hitta på efter dopet vet jag inte i dagsläget, men just nu känner jag att små projekt som detta passar mig bra. Det gör min fokuserad och motiverad att orka vidare. Att stirra mig blind på alla dom kilona som jag behöver bli av med gör mig bara mörkrädd, hopplösheten bitar tag i mig och jag ger upp innan jag ens försökt en stund.

Framtid

Kom på mig själv med att tänka mig själv om en så där 20 år, hur kommer jag se ut då? Kommer jag vara smal eller som nu, en tjockis? Och jag har verkligen svårt att tänka mig som en normalsmal person även om jag verkligen vantrivs med hur jag ser ut nu. Även om det är en klyscha så vill jag verkligen vara en förebild för mina barn. Jag skräms av hur sockertokig min lilla tjej redan är och är rädd för att hon kommer bli tjock och retad när hon växer upp. Min mardröm!
I framtiden vill jag vara en mamma som mina barn kan vända sig till oavsett vad som hänt och vad dom gjort. Jag vill att dom ska veta att jag älskar dom och det säger jag dagligen. Något jag själv aldrig hört. Skulle mina barn bli tjocka ska jag få honom eller henne att känna sig vacker och älskvärd ändå och samtidigt hjälpa dom utan att känna sig tvingad eller förolämpad.
Jag vill även vara en mamma som dom inte skäms över, inte mer än som är vanligt när man är tonåring. Visst skulle det vara kul att vara bästa kompis med sina barn men inget man kan bestämma själv. Jag bara hoppas att jag kommer kunna vara där när dom behöver mig och att dom vänder sig till mig i sina svåra stunder.

Jag vet att jag måste gå ner i vikt om jag inte vill dö en förtidig död och det är något jag jobbar på även om det kommer ta sin tid. Jag gick inte upp all denna övervikt på ett år, utan detta har jag jobbat länge på. Och jag tror att det är viktigt att det får ta sin lilla tid så att hjärnan hinner med kroppen, att även mitt inre jag hinner krympa med mitt yttre. Annars kommer jag vara en tjockis i en normal kropp. Så därför tar jag en dag i taget, en timme i sänder, ett steg i taget mot en hälsosammare kropp och själ.

Kram Karin

Project 25

2009-07-29T11:50:00.003+02:00

Idag börjar mitt nya projekt Project 25, dels en nedräkning inför det kommande dopet men även ett sätt för mig att skärpa mig, ordentligt! Den senaste tiden har det varit alldeles för mycket unnande och gottande vilket nu har visat sig på vågen.

Jag tar därför nya tag nu med Project 25, en nystart helt enkelt med ny invägning i morse. Inte så kul men nu ser jag bara framåt! Jag kommer under dagen skriva mer om vad detta projekt innebär och hur mitt upplägg ser ut. Jag kommer vara ganska hård men jag tror det är det enda som funkar just nu, jag har som sagt unnat mig alldeles för mycket...

Vad är ni intresserad av att läsa om? Vad jag äter? Vad jag gör?

Kram Karin

puh

2009-07-23T17:39:00.002+02:00

Idag har vi verkligen varit duktiga, minst sagt! Vi har gjort en rejäl raid i nästan hela huset med att städa och bära undan sånt som är skräp och sånt som vi inte vill ha framme. Allt inför det stundande dopet. Det känns sååå skönt! Vi eller jag har snart även putsat alla fönster på bottenvåningen, några som måste putsas utifrån + fönster i kök o matrum, sen så är det klart.
Helt slut, nästan första gången jag satt mig ner och riktigt känt efter hur trött jag är, benen börjar kännas lite stumma nu...

Jag ska om en stund börja med middagen, det blir vanlig hederlig lasange till morfar olle, Johan o Linnéa. Efter en skriande oförståelse till varför jag helt plötsligt skulle göra ett undantag från både far o make så äter jag en egen gi-lasange gjord på zuchini o mozzarella.
Stort tack, det behövde jag!

Lillkillen sover just nu sött, borde vakna när som helst. Vi är lite oense, jag o Sebastian. Han förstår inte att mamma inte tycker det är varken kul eller skönt att bli biten i tutten. Och mamma är lite frustrerad i hur jag ska få honom att förstå detta. Varje amning är en obehaglig inväntan på att dom små sylvassa gaddarna ska dra eller bita i mammas känsliga små knoppar. För det händer. Varje gång! *suck* Vet ni något bra knep på att få honom att sluta helt, mer än att börja med välling, så ut med det, nu!

Nej, köket kallar!

Kram Karin

2009-07-22T07:58:00.002+02:00

Vaknade i morse av nackspärren from hell, troligen suttit alldeles för mycket framför vår bärbara i soffan och det straffas man nu för. Hua... Inte skönt alls!

Vägde mig i morse och resultatet var liksom väntat, inte bra alls. Men sköter man sig inte får man som man förtjänar ett plus. Inte det största men dock ett plus. Funderat nu på morgonen då jag för än gång skulle är ensam bortsett från lilleman över varför jag inte klarar av det andra så enkelt fixar. För att gå ner i vikt är ju egentligen ganska enkelt, om man har disciplin och verkligen vill. Vilket jag tydligen inte har...

*bajsbytepaus*

Jag börjar även tvivla på hur jag ska gå till väga för att klara detta, för fixa det vill jag definitivt även om tvivel finns ibland. Jag skulle behöva en coach eller mentor som kan hjälpa mig igenom detta, se till att jag kommer upp på rätt köl och får det hela att fungera. En person som ger mig råd, tips, pepping och en rejäl kick i röven. Gärna en person som redan gjort sin resa och vet vad som krävs för att klara av detta.

Finns du där ute och vill hjälpa mig så är du mer än välkommen!!

Jag har som ni ser gjort lite ändringar i min blogg, vet dock inte om jag är nöjd... Blev det så himlans snyggt eller? Färgglatt iallafall!

Nej, nu är mitt lugn o ro över, dottern har vaknat och det med besked. Bus och stoj i ett efter att hon öppnat sina blå, inte en lugn minut och definitivt ingen lugn frukost! Det var många år sen...

Kram Karin

Jag är sugen på promenad idag, kanske man ska ta chansen när maken jobbar kväll och är hemma under dan...!

En betydligt bättre dag!

2009-07-19T13:59:00.003+02:00

Ja efter gårdagens fadäs vill jag inte se varken kakor, frallor eller godis. Nej idag är det strikt GI slash LCHF som gäller, inga kolhydrater än så länge iallafall. Både frukost o lunch var inom gränserna för vad som är tillåtet, så skönt!

Nu är jag uppe på banan igen!

Kram karin

Jag vill kräkas...

2009-07-18T19:35:00.002+02:00

Åh gud vad mätt jag är... inte kul alls. Idag har jag ätit alldeles för mycket mat, orkar inte ens rada upp allt jag ätit för jag skulle bara må ännu mer illa... hua.
Nej, imorgon och typ resten av mitt liv ska jag aldrig äta så här mycket igen.. iallafall inte den närmsta tiden. Jag ska ha ett strikt matintag den närmsta tiden, inget socker eller kolhydrater. Om jag nånsin ska komma ner i mina jeans som just nu ligger i garderoben och samlar damm måste här sker en skärpning av det hårdare slaget. *brrp* För så här illa vill jag inte må igen!
Magen är som en bongotrumma och jag vill inte äta nåt mer alls resten av kvällen... bläh!

Nej, måste lägga mig på jäsning, kram Karin

Gräsänka...

2009-07-10T13:50:00.002+02:00

Jahapp, då vart man gräsänka och ensam med barnen igen. Maken sticker inom kort iväg till Hultsfred för att jobba som säkerhetsvakt eller nåt. Han lämnar oss ensamma hela helgen och ingen har jag att leka med. Saknar mina vänner i Stockholm, önskar vi bodde närmare varann. Önskar även att jag hade fler vänner här hemma. Men att skaffa vänner är inte lika lätt som när man var liten, då lekte man med första bästa barn som fanns i närheten. Nu som vuxen känns det inte lika lätt, speciellt inte som nyinfödd Stockholmare, många fördomar...

Jag har skickat iväg några sms till de jag känner bäst och får se om nån nappar. Tiden går ju fortare om man har någon (vuxen) att umgås med... Jag försöker se det positivt med att vi kan hitta på precis vad som helst men ibland tryter energin och idéerna.
En elogé till alla ensamstående föräldrar!!!

Godissuget sitter i fortfarande, och igår slank det ner några bitar. Inte gör det saken när man kunde döda lite tid med att baka, gissa vem som skulle trycka i sig alla godsaker. Nej, bäst att låta bli! Men bra sugen är jag... tyvärr... *suck*

Nej, måste skriva en handlingslista så jag kan döda lite tid med att handla.

Kram Karin

Sockersuget from hell!

2009-07-09T16:56:00.003+02:00

Ja, just nu klättrar jag på väggen av sockersuget Urban. Fantiserar om allt möjligt onyttigt; kolasås, negerbollar, lösgodis, choklad, kladdkaka, kakor... *dreglar*
Visserligen har jag choklad hemma men det är 70%, inte det jag är ute efter tyvärr även om det kan släcka det värsta suget. *suck* Får se hur länge jag kan hålla mig innan det slår över och jag gör en sats med negerbollar... Jag har ändå redan klämt i mig alldeles för mycket vetelängd med "snor" på så jag behöver verkligen inte unna mig något alls! Jobbigt!

Annars har jag nu påbörjat min långa helg som gräsänka. Maken har visserligen inte åkt än utan är just nu på jobbet men jag tvivlar att jag kommer se honom förräns på söndag. Ikväll jobbar han till typ 01 för att sen kliva upp vid 05 och jobba till 16 då han åker till Hultsfreds festivalen. Ja, kanske hinner jag se honom en snabbis när han är hemma och byter om...

Våra planer på att döpa Sebastian har nu skjutits fram till augusti så nu kan jag i lugn och ro planera det hela. Surfar runt för att finna lite inspiration och idéer till allt från inbjudningar till bjudmat. Mycket att tänka på minst sagt!

Hmmm, fortfarande himla sugen på chokladbollar...

Kram Karin

Ensam uppe

2009-07-05T22:03:00.002+02:00

Sitter framför datorn och funderar. Väntar på att filmen ska börja igen. Tänker och grubblar. Fascinerad över hur mycket en enda människa kan påverka en själv. Utan ord eller mening utan bara genom att finnas till. Jag älskar henne över allt annat trots att hon mig att känna mig liten och osäker igen. Istället för stolt och vacker känner jag mig fet och klumpig. Trots flera kilos viktminskning känner jag mig tjockare än någonsin. Allt på grund av en människa.

Vi tassar omkring en brännade fråga som ingen egentligen vill, orkar eller vågar ta upp. Jag lider av kluvenheten att vara nyfiken över vad som hänt samtidigt som skräcken att behöva ta ansvar och förlåta river sönder mitt inre. Jag önskar att det som hänt vore en ond dröm och att allt var bra. Bättre än förr. Att mannen vore en annan som jag och min man kunde acceptera. Jag har inget val, kan inte avstå eller undgå. Fastän jag helst vill fly måste jag stå kvar och stå upp för min familj. Vi kräver inget omöjligt, bara att bli respekterade som människor och individer. Om inte idag så imorgon!

Framtiden ser ändå ljus ut. Kanske kan terapin hjälpa honom att bli en bättre människa. Lära sig att respektera och behandla andra från den ljusa sidan och inte den mörka, som nu. Samtidigt som jag tvivlar lever jag ändå på hoppet. Att han ska ändra sig, bättra sig. Växa upp och bete sig som en man. Idag är han obefintlig för oss men kanske en dag, kanske...

Kram Karin

En snabbis...

2009-07-04T22:38:00.002+02:00

Lugnet råder. Linnéa och mormor (min mamma) sover snart. Sebastian sover i vagnen. Maken kör nattbussen. Allt är lugnt o stilla. Skönt. Bara jag, datorn och Spotify.

Jag ska snart sova, ville bara titta in en sväng och skriva en liten rad. Allt är bra med mig, sköter mig och äter som jag ska (inga kolhydrater bortsett från några Marianne som slunkit ner ikväll.)
Ätit god middag och druckit vin, en farlig ovana. Ett glas igår och ett idag. Inte bra men gott!

Funderar på att ta en snabb dusch, allt känns klibbigt trots ösregnet som nästan dränkte oss idag. Mer kvalmigt än svalt nu tyvärr. Inte kul!

Kram Karin

Snäll granne!

2009-07-01T22:04:00.003+02:00

Ja det är tur att man har så snälla grannar att dom låter en låna deras laptop över natten. Här snackar vi tjänster o gentjänster! Mot att vi låter dom ladda sin laptop hos oss så får jag leka med den under tiden, självklart med laddaren inkopplad så klart!

Så skönt att kunna surfa igen. Det har varit några långa o jobbiga 24 timmar det senaste dygnet men jag har överlevt och vet att man kan leva utan internet. Det finns ett liv bortom allt surfande och bloggande!

Jag har även gjort en omstart gällande min viktminskning. Den senaste tiden har jag minst sagt misskött mig, alldeles helt fel mat, för mycket godis och annat onyttigt. Men nu är jag uppe på banan igen, vägde mig i morse och vågen visade endast 2 hg över min senaste vägning. Inte så farligt. Men nu drar jag ett streck över mina misstag och ser ljust på framtiden!

Dags att byta kanal, jag vill inte missa "Så minns vi Michael Jackson", en man som gick alldeles för tidigt bort. Jag är ganska övertygad omatt han är död vilket inte min galna man är. Han lever i tron om att detta är en PR-kupp där Michael tröttnat på kändisskapet och vill dra sig undan. Vilket bättre sätt att göra det på än att låtsas dö?!?
Tja, det råder delade meningar om det här hemma!

Kram Karin

2009-06-29T21:29:00.002+02:00

Varför blir man MER sötsugen på onyttigheter när man försöker vara duktig och låta bli!?! Jag åt en kycklingsallad till middag och är nu sugen på något igen. Tänk vad underbart det vore att äta en eller två rostade mackor men nej... *suck* Jag vill ju inte gå och lägga mig hungrig heller. Inte sugen på att koka ägg. Yoghurt finns men inga bär. *suck igen*

Jag önskar att jag hade en egen liten affär ute i köket så att maten aldrig sinade utan att allt jag önskade fanns tillgängligt. Visst hade det varit underbart!?!

Nej, jag får gå tillbaka och inventera kyl o frys.

Kram på er, Karin

Lite besviken...

2009-06-25T11:14:00.002+02:00

Ja faktiskt. Jag trodde i min enfald att jag skulle bli dränk i tips, idéer och recept men tyvärr har jag bara fått två förslag (självklart jätteglad för dom!!!) och ett mail (tack Ulli).

Så ja lite besviken är jag faktiskt. Jag hade lite större förväntningar men antar att ibland får man fixa det mesta själv. Vill ju inte skälla på er för mycket, då kanske ni försvinner helt...! Utan er skulle jag inte orka kämpa vidare utan lägga ner allt och äta mig till en enorm blobb.

Gårdagen gick trots allt ganska bra. Matmässigt höll jag mig i skinnet, dock slank det ner lite choklad. Ingen är perfekt, och definitivt inte jag. Jag försöker ta en måltid i taget och göra det bästa av det jag har. Mer kan jag inte, kan ju inte trolla med knäna...

Jag ska leta efter goda och enkla tips på Gi-viktkoll och på denna sida som jag nyligen blivit tipsad om; http://www.tocnet.nu/forumdisplay.php?f=58

Nej, nu ska jag göra iordning mig för att inhandla pensel så jag kan måla Linnéas skrivbord.

Kram Karin

Jag behöver hjälp. NU!

2009-06-24T12:45:00.005+02:00

Jag klev upp på vågen i morse och det såg inte bra ut. INTE bra ut alls! Jag behöver hjälp om jag ska fixa det här. Inte bara pepping utan tips och råd på bra mat och recept. Just det är en av mina fallgropar; Jag börjar bra med en god frukost men sen går allt utför. Jag har fastnat vid olika maträtter och föräter mig på dessa vilket sluta med att jag återgår till mina gamla vanor.

Jag är just nu less på omelett, äggröra, isterband, avokado, mozarella, köttfärssås med broccoli...

Jag behöver fler rätter att variera mig med, GI och/eller LCHF.

Så nu kallar jag på er systrar och bröder på Gi-viktkoll och alla mina bloggvänner! Hjälp mig!

Jag behöver tips på allt från frukost till mellanmål och middag. Min fantasi är som en sinad brunn, det finns inget att hämta där alls.

Ska jag vända på denna viktökning så behöver jag all hjälp jag kan få, så skäll på mig, ge mig tips, bra o goda recept, pepping...!! ALLT är välkommet så länge det får mig att bättra mig!

Många kramar Karin

Fotomodell? Nja...

2009-06-21T11:05:00.003+02:00

Det är kul att leka fotomodell med kameran. Fåna till sig och smila lite. Det härliga med digitalkamera är ju att man kan slösa hur många bilder som helst.

Radera. Ta nytt. Radera. Ny frisyr. Osv...

En del blir bra, andra bättre men de flesta ganska fula. Här ser ni ett axplock.

Härlig helg!

2009-06-21T09:43:00.002+02:00

Ja det har hitintills varit en riktigt härlig helg med fullt av folk, mat och skoj!

I dagarna två har Johans syster (Kanin-mamman) med familj bott hos oss och firat midsommar. Och det har verkligen varit fullt upp, här har vi varit 7 ungar och 4 vuxna. Trångt men mysigt!

Vi har plockat blommor, hälsat på grannens nyfikna hästar, grillat, paddlat kanot, ätit god mat och druckit alkoholhaltiga drycker, fikat i det gröna och haft trevligt. Bilder kommer inom kort, jag ska bara... *ler*

Kanin-familjen har nu åkt hem och bytt plats med morfar Olle som plötsligt dök upp en dag tidigare än beräknat. En trevig överraskning!

Nej, nu är det dags för frukost!

Kramar till er alla, Karin

Glad Midsommar!

2009-06-19T10:29:00.001+02:00

Här är det strålande solsken, nästan klarblå himmel och lite blåsigt. En bra start på midsommarafton med andra ord!

Hoppas ni får en underbar dag i det gröna, kram Karin

Generation fett

2009-06-17T22:42:00.003+02:00

Sitter och slötittar på den gamla dokumentären Generation fett och mår lagom mysigt. Både läskigt, äckligt och obehagligt att se deras kroppshyddor men även chockerande att höra att de vill bli ännu tjockare...!

Deras män hejar på för fullt då de älskar och tänder på deras kolosala kroppar. Oerhört glad över att min man inte är en sk. Feeder. Å andra sidan så skulle jag aldrig tillåta mig att bli så stor! ALDRIG!

Nej, det är knappt att jag vill tänka på mat när dom svullar i sig... Blääh!

Kramar från en något äcklad Karin

Vägning

2009-06-17T11:27:00.003+02:00

Som väntat efter dagar med svullande och glufsande av helt fel mat visade vågen idag +0.2 kg, inte mycket kanske men tillräckligt. Nu ska jag skärpa mig och äta bra fram till midsommar (och därefter också såklart), har jag skött mig ska jag kanske unna mig något litet.

Nej, ner ska jag gå och därmed basta!

Karin

Sommarbloggning

2009-06-17T10:52:00.003+02:00

Kan inte säga annat än att livet är härligt just nu! Jag sitter ute i trädgården under vårt nyinköpta partytält och njuter av den svenska (soligt men lite kallt o blåsigt) sommaren. Med laptoppen i knät, kaffet på bordet och radion skvalande i bakgrunden kan det liksom inte bli mycket bättre. Det som saknas är lite mer sommarvärme och ett par solglasögon (mina är bortatappade, snyft)
Johan och Linnéa leker med den nyinköpta draken som vi köpte på Jysk igår. Trots blåsten verkar det svårt att få upp den i luften, men än har dom inte gett sig! Lillebror ligger och sussar sött i sin vagn med insektsnätet på, alldeles för mycket mygg o knott för att sova utan.

Igår var vi på shoppingrunda. Började med Emmaboda där vi köpte lister till hallen, ska förhoppningsvis bli klara med både övre och nedre hallen till helgen. Lite beroende på om vi ska riva taket eller inte... Ska det göras så måste det göras nu innan tapetseringen, sen är det för sent och just nu ser det inte vackert ut. Inte ens lite färg kan hjälpa det tyvärr...
Efter att listerna var inpackade i svärmors bil fortsatte vi till IKEA där vi köpte två bokhyllor och en kontorsstol till Linnéas rum. Vi köpte även plastmuggar och tallrikar till sommarens picknickar... Det är härligt att handla för 1280kr men bara betala 280kr, tacka vet jag presentkort! *ler*
Vi fortsatte sen till Jysk där vi köpte partytältet som jag nu sitter under, draken och en stationsklocka som vi ska ha i hallen. Det är härligt att shoppa loss ibland även om det inte är några stora summor vi pratar om.

Nej, om man skulle gå in och bygga ihop bokhyllorna. Nja, jag väntar nog en stund till och njuter av solen!

Kram Karin

Vårt vardagsrum - en bordell?

2009-06-16T11:45:00.002+02:00

Ja man kan tro det iallafall...

Tydligen har alla världens (känns så iallafall) flugor bestämt sig för att använda vårt vardagsrum till sitt årliga parningsställe. Ingen annan stans i hela huset utom just i vardagsrummet. Här gökas det i soffan, på bordet, på datorn, tv:n, ja överallt...! Doggy-style!

Gud vet var dom kommer lägga alla ägg, måste googla och se var dom kan behaga att kläcka dom, inte här inne iallafall! Hua...

Kram Karin

Förkyld och feber...

2009-06-15T11:53:00.005+02:00

Så var man sjuk igen, tycker inte det vad länge sen sist då jag mådde illa och hade feber. *suck* Förkylningen kom helt plöstligt igår kväll som en blixt från en klarblå himmel, mycket konstigt. Och i morse vaknade jag med feber... bläh!

Så typiskt att man ska vara sjuk när maken äntligen är hemma i två veckor. Jag får hoppas att detta är något snabbt övergående, vill inte vara sjuk när vi är hemma tillsammans!

En annan lite roligare sak är att nu ligger min förlossningsberättelse på Expressens Allt om barn-sajt. Mailade på skoj till dom och nu ligger den där:

http://www.alltombarn.se/forlossning/forlossningsberattelser-1.1475

Nej, nu ska jag vila en stund, kram Karin

Vart tar fettet vägen?!?

2009-06-14T10:44:00.003+02:00

På var och en av kroppens över 50 miljarder fettceller sitter en liten påse med fettsyror. När du intar fler kalorier än kroppen förbränner deponeras överskottet i form av fett i kroppens egna fettdepåer och fördelar sig i dessa små påsar som därigenom sväller.

När du går ner i vikt är det primärt fettsyror som frigörs från påsarna. De fria fettsyrorna urskiljs i en första omgång till blodet. Via blodet transporteras de vidare till energikrävande celler, till exempel muskelvävnad. Här bryts fettcellerna ner till mindre ämnen som ingår i kroppens energiproduktion och bland annat levererar energi till musklerna.

Om en muskel behöver energi drar den till sig en handfull fettsyror från blodet för att suga energi ur dem. Grovt förenklat kan man säga att fettsyrorna förvandlas till vatten och koldioxid under frigörelse av energi.

För att det ska fungera behöver musklerna syre. Vatten och koldioxid blir vi kvitt via andning och svettning. De fettsyror som musklerna inte behöver fortsätter att cirkulera i systemet och deponeras förr eller senare igen som fett.
Källa: http://iform.se/kost/sund-vikt/fragor-om-sund-vikt/brann-bort-fettet

Så nu vet ni hur det funkar!

Karin

Min senaste tårta!

2009-06-11T20:39:00.001+02:00

Chokladbotten fylld med geishamousse och färska hallon

täckt med chokladkräm och SP.

Vad är rimligt?

2009-06-11T08:20:00.003+02:00

Hejsan!

Lite nyfiken på vad ni tycker är ett rimligt pris för en tårta? I min andra blogg, http://bagerskan.blogspot.com/, har jag skrivit två inlägg om prissättning på tårtor och ni får gärna säga vad ni tycker. Har jag satt överpris eller är dom rimliga? Vad tycker ni är rimligt att betala för en av mina tårtor?

Stort tack, Karin

Uuuunderbar blogg!

2009-06-10T22:18:00.002+02:00

Kolla in denna söta blogg;

mymilktoof.blogspot.com/

Ni kommer gilla den, kram Karin

Vägning igen.

2009-06-10T10:02:00.002+02:00

Blev visserligen glatt överraskad när jag ställde mig på vågen men dessvärre tror jag mycket beror på gårdagen då jag knappt åt något alls... Säkerligen en massa förlorat vatten men kul ändå!

Känner mig lite bättre idag, har börjat äta så smått igen. Till frukost blev det mosat ägg med macka, orkar inte tänka på GI just nu, prioriterar att magen ska bli glad igen. Och tyvärr känns inte magen sugen alls på just mjökprodukter som turkisk yoghurt, känns alldeles för surt. Glad att jag sluppit kräkas iallafall!

Nej, om man skulle ta och städa lite, eller kanske ska man vila istället...

Kram Karin

Illa, jag mår illa...

2009-06-09T15:07:00.002+02:00

Ända sen imorse så har jag mått illa precis hela dagen, inte kul alls! Efter att jag lämnade Linnéa på dagis har jag sovit fram till halv två då jag tvungen att gå upp för att hämta henne.

Just nu är det en blandning av blodsockerfall (har ju inte ätit på hela dagen) och illamående. Sitter och sörplar avslagen cola för att lugna min mage som är i uppror, varför har jag ingen anning om. Jag har även haft som kramp i magen ovanför naveln som kommer som värkar fast mycket mer sällan och kortare. Hoppas att detta går över snart, magsjuka är inte kul!!

Nej, sonen kallar!

Kram Karin

Anta Utmaningen

2009-06-08T15:55:00.002+02:00

Jag hittade av en slump denna hemsida som är skapad för att ge information om LCHF (low carb high fat)

www.antautmaningen.se

Det lilla jag har sett verkar intressant. Man kan även beställa en bok om just LCHF skriven av Annika Dahlqvist som just forskat i ämnet.

Så är du nyfiken gå in på länken och läs mer om hur LCHF fungerar!

Karin

Hemma igen!

2009-06-08T09:37:00.003+02:00

Efter en kort men ganska intensiv helg i Stockholm är vi nu hemma igen. Borta bra men hemma är ändå bäst!

Idag begravs vår kompis mormor Inga, som vi nästan sett som vår egna mormor. Och i respekt av hennes önskan om en begravning med bara den närmsta familjen väljer vi att stanna hemma.Vila i frid Inga.

Annars är det ganska lugnt här hemma, dock har det hänt grejer i hallen. Golvet är nästan färdiglagt, måste köpa mer plastfilm så kommer svärfar lägga det sista kanske redan ikväll. Bilder kommer inom kort!

Efter en helg i syndens tecken är jag nu uppe på banan igen och ska äta strikt efter mina regler; så lite kolhyrdrater som möjligt! Risken att vågen visar plus är just nu stor, väldigt stor...!

Nej, om man skulle ta och använda dessa timmar lite effektivt nu när det inte blev som planerat. Vardagsrummet kallar; Städa mig. Nu!

Kramar Karin

På besök i storstaden

2009-06-05T23:41:00.003+02:00

Det var länge sen sist men nu var vi sugna på att hälsa på familj och vänner igen. Staden är dock sig lik, stressade människor som rusar runt överallt, man ser det så tydligt när man kommer utifrån. Nej jag är glad över att bo på landet!

Vi bor hemma i pappas lilla två, vi fyra trängs i hans lilla vardagsrum. Här är just nu fullt med en bäddad soffa en extra säng och en madrass på golvet... Sebastian sover i morfars säng, Linnéa i soffan och jag ligger här o bloggar i extra sängen. Maken är ute och roar sig med min bror, dom skulle "bara ta en öl...". Skönare att vara hemma!

Dessvärre har jag inte skött mig matmässigt men jag tar en liten liten paus just nu men inte utan att tänka på vad jag äter ändå. Jag börjar alltid dagarna skötsamt med en bra frukost sen tar jag dagen som den kommer. Kan jag äta bra gör jag det men erbjuds jag glass så tackar jag inte nej heller... Jag är medveten om att detta kan leda till ett plus men jag får stå mitt kast.

Tittar just nu på V en riktigt gammal klassiker, jätteläskig när man var liten men rolig och betydligt merkult idag. Sminkning och extraeffekter har verkligen utvecklats de senaste 30 åren, det är helt klart!

Nej, dags att nana kudden.

Kram o god natt, Karin

suck

2009-06-03T12:24:00.001+02:00

Tårtbakande går inte bra... det blir aldrig så bra som jag vill och Sugar pasten bara spricker... blääh!

Nej, dags att ta en paus och hämta Linnéa på dagis.

Kram Karin

Snäll våg

2009-06-03T09:21:00.002+02:00

Ja, den är riktigt snäll måste jag säga. Att den trots helgens synder skulle visa minus trodde jag aldrig men jag klagar inte! Istället är jag nu uppe på banan igen och jobbar hårt på att inte slicka i mig allt för mycket ur alla bunkar (bakar tårta igen...)

Nej, måste fortsätta. Ska montera ihop två delar till en 3-D Pikatchu, inte det lättaste!

Puss o kram Karin

Ingen bra dag....

2009-06-01T21:37:00.002+02:00

...eller helg för det heller. Inte matmässigt iallafall! *suck*

Alldeles för mycket tårta, godis, choklad, pasta, potatis... Jag räknar definitivt INTE med något minus snarare ett plus på onsdag, tyvärr. Inte förvånad om den visar tre-siffrigt igen...

Jag känner att kolhydrater triggar igång ett ännu större sockersug. Jag har bara idag slickat två skålar tårtsmet, ätit pasta OCH tryckt i mig godis!!!

Skäll på mig, stånga mig, sparka mig, gör nånting så att jag slutar späka mig med en massa socker o kolhydrater!!

Kramar från en desperat tjockis!

Karin

Och vinnaren är...

2009-05-31T23:32:00.003+02:00

Allas namn är skrivna på små lappar
och lagda i den nyinköpta cowboy-hatten.

Maken fick äran att dra ett namn denna gången,
och vinnaren av boken är Agnes!!

Grattis!!

Kram Karin

Änglavakt

2009-05-31T23:03:00.005+02:00

Ja, jag har bara ett enda ord att säga; Änglavakt!

Det finns ingen annan förklaring än det när man kan krypa ut ur bilen nästintill oskadd. Min svåger (Johans lillebror) som satt fastspänd i baksätet fick bara en liten bula till skada. Värre var det dock med vår granne (han körde) och hans son som fick flera sår i huvudet.

Självklart är det ofattbart, oförståligt och oförlåtligt att han körde med sin son utan bälte i bilen men jag tror han har lärt sig en mycket dyrbar läxa! Jag vill inte läsa en massa elaka kommentarer om hur oansvarigt och dum det var, skadan är redan gjord!

Trots den otäcka händelsen mår alla bra även om det skakade oss alla. Det har gett mig en helt annan syn på bilkörande och hur utsatt man är!

Kram Karin

2009-05-31T09:51:00.003+02:00

Ja, grattis alla mammor på Mors dag! Hoppas ni får massor med kärlek, presenter och god frukost på sängen!

Jag har inte glömt tävlingen utan har haft fullt upp här hemma med tårtan och en bilolycka i familjen, ingen allvarligt skadad tur nog. Jag ska fota bilen så förstår ni vilken änglavakt dom har haft!

Nej, nu ska vi hem till svärmor för att äta min goda tårta. I eftermiddag ska Linnéa och jag på barnkalas och sen ska jag fortsätta baka tårtor... *puh*

Kram kram karin

Dålig på att blogga...

2009-05-29T13:12:00.002+02:00

...jag vet!!

Jag har inte riktigt haft ork, lust eller inspiration till att skriva nåt kul men känner att nåt måste jag ju skriva, kan ju inte lägga ner helt juh!

I onsdags var jag på Efterkontroll och allt såg bra ut. Vi pratade lite om förlossningen där det visade sig vara delade åsikter om NÄR min förlossning satt igång. Jag trodde och tyckte att den startade på morgonen vid typ 4-tiden. Men enligt läkaren så var den igång först vi ett-tiden på eftermiddagen då jag var öppen 3 cm. Allt innan var tydligen bara förvärkar... Härligt!

Jag fick även ett recept på mini-piller, less på "reklamavbrotten" vid kondomanvändning... Vanliga P-piller får jag inte använda så länge jag ammar, för mycket hormoner som går över till lillen.
Läkaren gav mig även tips på medicin för torra slemhinnor, mina är som skört porslin. Inget glidmedel i världen verkar hjälpa... Så jag ska definitivt pröva den medicinen!

Annars är här ganska lungt. Lillkillen är dock förkyld och har fått rosslig hosta. Ingen feber än så länge tur nog!
Jag ska baka en tårta till Mors dag som vi troligen får ta och fira på lördag då vi är bjudna på barnkalas på söndagen. Sen ska jag göra en födelsedagstårta tills på onsdag, en Pikachu. Så tårtmässigt är det fullt upp!

Nej, dags för lunch!

Kram Karin

2009-05-27T08:39:00.003+02:00

Äntligen tvåsiffrigt!!

Hur ska jag fira?

Klippa håret, köpa kläder, massage...?

Kram Karin

Coachens 7 bästa tips för att lyckas!

2009-05-26T08:10:00.001+02:00

1. Skriv ner de saker i ditt liv som du vill förändra i den ordning de är viktiga. Vad skulle behöva hända för att viktnedgång ska få en högre placering på din lista?

2. Vad händer om du inte genomför de här förändringarna i ditt liv?

3. Lär dig att se saker ur en ny synvinkel: ”jag ska börja med något bra” i stället för att tänka att ”jag ska sluta med något dåligt”.

4. Vilka skäl har fått dig att bli motiverad? Skriv ned dem!

5. Berätta gärna för dina närmaste vad du har skrivit på listan så kan de vara ett stöd för dig i svåra situationer.

6. Tänk då på vad du har lyckats med tidigare i livet. Har du gått ner i vikt förr? Fundera på vad du gjorde då som fungerade.

7. Ta en kortlek. Skriv ner en positiv händelse i ditt liv, ett tillfälle när något har gått bra, på varje kort. Ha alltid kortleken med dig så att du kan dra ett kort på måfå när det känns motigt.

Tävlingsdags!!

2009-05-25T21:53:00.004+02:00

Klicka på bilden för mer information om boken.

För att fira 5000 besökare på min lilla blogg ger jag er
nu chansen att tävla om denna roliga bok;

"Kaxiga tjejers guide till att få vad dom vill ha!"

För att vinna vill jag att du berättar om vad du skulle göra om du vann en himla väldans massa pengar... Vi snackar 100 miljoner!! Var nu inte tråkiga och säg att du ska betala lån, köpa nytt hus och bil... Nej berätta något ovanligt och kul du skulle göra om du blev ofantligt rik!!

Som vanligt så drar jag en av alla er som svarat som vinnare så alla har lika stor chans!

Tävlingen pågår tills på fredag!

Kram Karin

Lite tröst för oss som gjort snesteg!

2009-05-25T17:36:00.004+02:00

För att gå upp i vikt måste du äta ett överskott på 7000kcal utöver det du vanligen äter/förbrukar!

Med andra ord ca 1000kcal extra per dag i en vecka för att gå upp ett ynka kilo.

Plötsligt så känns helgens synder inte så farliga, eller hur?!

Kram Karin

Dagen hitills...

2009-05-25T15:19:00.003+02:00

Det ser ganska bra ut än så länge... Lite mycket fett kanske, men inom gränserna iallafall! Nu är det bara mellanmål och middag kvar att fixa utan att överstiga B-staplarna. Det ska nog gå bra...

Karin

Snart tävlingsdags...

2009-05-25T12:46:00.001+02:00

...men vad ska ni tävla om?

Hmm, krävs lite funderande!

Kram Karin

Varför är jag så dum?

2009-05-24T20:10:00.004+02:00

Ja det är frågan...

Jag borde vara peppad och vilja kämpa på ännu mer efter tjuvvägningen igår och den i morse.
Jag borde vara jublande glad och fortsätta på det spår som så tydligt fungerar och ger resultat.
Jag borde ge fan i allt vad godis, chips och sötsaker heter!

Men vad gör jag istället?

Jo, jag ruckar på mitt godis och socker stopp mer och mer för varje dag. Igår blev det både glass, choklad och chips. Idag blev den banan-smulpaj med glass...

Varför är jag så dum?

Det är som om jag på nåt sätt blir rädd för att det går så bra och jag måste sabba för mig själv. Eller är jag så korkad att jag lever i tron "att nu går det så bra så att jag kan börja fuska...!"

Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte glädjas och vilja kämpa vidare? Varför kan jag inte ha den självbehärskningen som jag borde ha? Är jag så jäkla dum och falskt trygg i min feta kropp att jag är villig att haverera allt jag kämpat för enbart för att kunna fortsätta att äta socker? Det kan inte vara möjligt...

Nej, här krävs en klar bättring! Om jag någonsin ska bli av med denna hydda som jag släpat på sen jag mer eller mindre gick i mellanstadiet (det var då det började) så måste jag skärpa mig. Jag är självklart medveten om att jag aldrig kommer klara det utan att någonsin få äta godis men så här kan jag inte fortsätta. Det går inte!

Imorgon är en ny dag och jag SKA fylla i allt jag äter på Gi-viktkoll. Jag SKA låta bli sötsaker, godis, chips och annat dumt. Jag SKA bättra mig för jag vill verkligen må bättre och få ett lättare liv!

Jag SKA klara det här!

Puss o kram Karin

Glad men illamående!

2009-05-23T16:15:00.004+02:00

Min nya vän!

Jag har precis prövat den nya vågen och vi kommer definitivt bli nya vänner. Den var verkligen snäll, nästan alldeles för snäll... Hur snäll den var visar jag dock på onsdag som vanligt, den här veckan fick helt enkelt vara lite extra lång!
Hoppas bara att snällheten sitter i tills dess! *ler*

Däremot mår jag just nu illa... Jag var dum (ja, jättedum!) och åt en Nogger Mint.

(ursch, mår illa bara jag tänker på den)

Gissar att det är min kropps sätt att säga ifrån när jag äter sånna här dumheter, den är verkligen inte van vid det! Hua...

Nej, ska vila lite framför dumburken för att se kanske ta och måla klart i hallen!

Kram Karin

Gårdagen

2009-05-23T10:17:00.002+02:00

Vet inte riktigt vad jag ska säga om gårdagen... en ganska bra dag! Lyckades dock hälla ut en massa färg på golvet i hallen. Tur i oturen så är inte golvet lagt där ännu så det gjorde inte så mycket även om det var förargligt gjort.

Köpte en ny våg, dock inte Melissa utan en mer chines-inspirerad våg och betydligt dyrare! Denna kostade nästan 400kr men men... Måste man väga sig så måste man! Dock så hann jag aldrig väga mig imorse då vågen låg i vår bil som är utlånad till svärmor... Tråkigt!

Sebastian och jag tog ett varmt o skönt bad tillsammans. Han njöt som fisken i vattnet och splattrade med benen som om han inte gjort annat. Mysigt!

Matmässigt skötte jag mig fram till middagen då det blev tacos. Åt dock inte så mycket, blir mätt ganska fort numera. Kanske magsäcken som krympt, vem vet...

Funderar och tänker så det knakar på en sak men än så länge ligger det just där, i funderingsstadiet. Läs mer i min blogg; www.bagerskan.blogspot.com

Kram kram Karin

Älskade frukost!

2009-05-22T09:58:00.002+02:00

Varje kväll när jag går och lägger mig kan jag knappt vänta tills morgonen därpå då jag ska få äta min frukost. Knasigt men sant! Och inte äter jag något speciellt heller utan lite turkisk yoghurt med A-fil och blandade bär, ett eller två kokta ägg med kaviar och kaffe med mycket varm mjölk + en skvätt grädde. Mums!
Men det är en stadig frukost som gör att jag står mig några timmar fram till lunch och det är skönt! Då slipper jag småäta en massa skräp...!

Livet blir sällan som man planerar det. Idag vaknade jag av att telefonen ringde, det var maken som har såpass ont i ryggen att han är tvungen att bryta sin busstur och ber mig hämta honom. Det var bara att samla ihop familjen och trycka in dom i bilen för att hämta den döende dandyn... Jag anade att han inte skull orka med att köra idag men envis som han är så skulle han pröva ändå, och nu ligger han som ett kolli i sängen och tittar på Discovery (alla killars favoritkanal verkar det som)
Så där gick mina planer om att åka till Kalmar och köpa Melissa i stöpet, får se om dom har en lika fin i Emmaboda vilket jag dock tvivlar på... Men å andra sidan så kan jag lägga de bensinpengarna sparar jag in på en lite dyrare våg. Vi får se...!

Nej, nu ska jag försöka få min dotter att äta frukost och lillkille att sova!
Ha det gott, kram Karin

En lugn dag!

2009-05-21T22:24:00.002+02:00

Så var ännu en dag till ända och en ganska lugn och skön en dessutom!

Fick finbesök från Stockholm, en av mina bästa vänner var nere i Vetlanda för att se sin kusin konfirmeras och tog samtidigt en sväng förbi oss. Alltid lika trevligt även om det var en snabbis!
Jag hann även med att göra laxrullar (otroligt gott) och chokladmousse-tårtan (mums) som vi bjöd svärmor på ikväll. En lugn men trevligt tillställning.

Imorgon ska jag (om jag har en bil vill säga) ta mig in till Kalmar för att ta hem Melissa. Ganska orolig över vad den nya vågen ska visa viktmässigt, hoppas den inte diffar allt för mycket jäntemot den gamla! Hmmm...

Nej, sängen kallar!
Kram till er alla, Karin

En ny vän...?

2009-05-20T22:24:00.003+02:00

Man ska inte gräva ner sig och sörja för länge, det hade inte den gamla vågen velat. Nej, han (konstigt nog kändes den ganska maskulin) hade velat att jag hade fortsatt i min kamp mot övervikten. Så efter lite surfande har jag nu kanske hittat en ny vän, denna dock en lite mer femenin våg.

Vad tror ni om Melissa?

Hon är en elektronisk personvåg i svart glas med fyra individuella sensorer för exakt resultat, och det för endast 149kr på Siba. Tror jag ska slå till. Tillsammans med Melissa och Gi-Viktkoll kommer jag fixa det här!

Kram Karin

Nehepp...

2009-05-20T22:13:00.003+02:00

Det gick inte att rädda vågen trots idog hjärt- och lungräddning. Det visade sig att det inte var batteriet som var dött utan något mer allvarligt och tekniskt som ingen av oss kan klura ut. Vågen får nu vila i frid!

Karin

Hemma!

2009-05-20T17:32:00.001+02:00

Nu är jag hemma igen efter ett läkarebsök och X antal brända hundralappar på Coop. Läkarbesöket var en rutinkoll på Linnéas rör i öronen, hon har tidigare blivit opererad då hon haft andningsuppehåll på nätterna.
Och storshoppningen på Coop är inför firandet av svärmor i morgon. Johan och jag ska göra middagen som svärfar ska betala, skönt för det blev dyrt!
Jag ska göra laxrullar till förrätt och chokladmousse-tårta till efterrätt, maken får stå för själva varmrätter. Orkar inte göra allt själv!

Nej, om man skulle sätta på lite kaffe och packa upp alla matkassar (läs 2st för 900kr) Ja dyrt blev det!

Kram Karin

Trasig våg...

2009-05-20T09:00:00.002+02:00

Ja morgonen startade inte direkt bra när jag upptäckte att min våg har lämnats oss för att bege sig till vågarnas sällsamma jaktmarker; våghimmeln.

Antagligen så är det förhoppningsvis bara ett batteribyte som krävs och i värsta fall (!) behövs det köpas en ny. Vilket jag inte direkt ser fram emot då jag liksom vägt in mig på denna. Vi är kompisar!
Väger jag mig på en annan våg så kan vikten diffa rejält både upp och ner och hur glad skulle man bli om man plötsligt väger 2 kilo mer än förra veckan... Å andra sidan skulle jag ju inte klaga om jag plötsligt gått ner 2 kilo...

Nej, jag får ge vågen till maken för att se om han kan göra en sista mun-mot-mun metod för att rädda min kära våg. För vi vill ju veta hur det har gått den senaste veckan, eller hur?

Kram Karin

Minst sagt ARG...!

2009-05-19T11:55:00.003+02:00

Har precis varit på dagis och hämtat dottern när det låg en lapp i hennes fack. Det är en anmälan om man vill ha ändrade tider på dagis. Kommunens förslag går ut på att de 15 timmarna kvarstår med 3h om dagen men att man däremot får köpa till fler om man vill. Men detta har man ju ALLTID kunnat göra!! Aaargh!!

Vi har alltså kämpat och slitigt för ingenting och kommunen ger oss ett så kallat förslag som alltid har funnits. Pinsamt Emmaboda kommun! Hur svårt ska det vara att ge föräldrarna en rimlig chans till att kunna välja utan att bli straffade med att behöva betala ännu mer än vad dom redan gör!?!

Nej, jag är minst sagt arg!! *morr*

Karin

Oj, oj, oj...

2009-05-19T09:41:00.002+02:00

Här hände det grejer igår! Killarna (maken och grannen Jimmy) fick för sig att börja riva ena köksväggen... Tur nog så rev som inte hela väggen då vi inte är riktigt säkra på om den är bärande eller inte. Då de kommit in till bräderna i väggen så ser det inte ut som om den vore bärande men för säkerhets skull ska vi ta hem nån som kan sånt. Vi vill ju inte att sovrummet en vacker dag ska hamna i köket...

I övrigt en ganska lugn dag, ätit bra. Omelette till lunch och kycklingsallad till middag när alla andra åt pizza. Stolt!

Nej, Sebastian kallar!

Kram Karin